Orm Att välja en lämplig orm Vissa ormarter är sällsynta och utrotningshotade, och därmed skyddade av diverse lagar. Dessa ormar får i många fall endast hållas i fångenskap på zoologiska parker, eller hos herpetologer med erforderliga tillstånd. Detsamma gäller giftormar, som under inga omständigheter bör hållas som husdjur av en vanlig hobby-ormägare. De vanligaste ormarterna i fångenskap är olika boaormar, pytonormar och majsorm. Skötselkraven för olika ormar kan variera avsevärt. Dessutom blir en del arter inom dessa ormfamiljer mycket stora, varför de kräver mycket stort utrymme. Innan du införskaffar en orm bör du tänka igenom följande: läs noga på allt du kan om arten, dess naturliga miljö och naturliga föda. Avgör sedan hur väl du kan efterlikna detta i den tänka omgivningen hemma. Skötselkraven inkluderar utfodring, utrymme, temperatur, luftfuktighet, belysning samt hygien. Fundera igenom om ormens temperament är lämpligt för dina avsikter. Om du enbart avser att studera ormen i dess terrarium så har ormens temperament inte så stor betydelse. Om du däremot avser att regelbundet handskas med ormen, så är det viktigt att detta kan ske utan stress eller skador på vare sig dig eller ormen! Kungspyton har vanligen ett förutsägbart lugnt temperament och är lätthanterad. De stora pytonarterna kan vara mycket oberäkneliga och bli alltmer aggressiva som vuxna. Framför allt gäller detta nätpyton och tigerpyton. Välj ut en orm som du kan införskaffa föda till utan problem, och som äter regelbundet. Välj ut en orm som ser frisk ut i alla avseenden! Undvik en orm som ser sjuk ut - det är sällan man kan förverkliga sina idéer om att vårda en sådan orm tillbaka till hälsa. Undvik ormarter som är kända för att vara svåra att hålla i fångenskap, som kräver mycket speciella levnadsmiljöer eller mycket speciella utfodringskrav, undvik giftormar! Dessa bör endast erfarna herpetologer syssla med. Reglerna varierar dessutom från kommun till kommun huruvida det är tillåtet eller ej för en privatperson att ha giftorm hemma. Boaormar Det som till vardags kallas ”boa” är i verkligheten 39 olika arter. Kungsboa (boa constrictor) lever i Sydamerika. Den trivs framför allt ovan marken i små buskar eller träd, där de ligger hoprullade och inväntar att något bytesdjur ska passera. När de upptäcks kan de väsa och anfalla. De har många stora kurvade tänder, och bettet från en stor orm kan ge allvarlig skada. I fångenskap blir de ofta ganska tama, och gör inte motstånd mot hantering. Vissa exemplar kan dock vara lättirriterade och bita vid minska anledning. Maxlängd för kungsboa är vanligen 2-2,5 meter i fångenskap, men vilda exemplar kan nå längder över 3,5 m. Andra arter i fångenskap är anakonda (Eunectes sp), rosenboa (Lichanura sp), gummiboa (Charina sp) och smaragdträdboa (Corallus sp). Pytonormar Finns i Afrika, Australien och asiatiska tropikerna, i miljöer varierande från regnskog till öken. Vissa arter är framför allt marklevande, med de flesta klättrar och kan återfinnas i buskar och träd. De större arterna hittas ofta nära vatten, och är goda simmare. Pytonormar inkluderar några av världens största ormar. Två vanliga arter i fågnenskap, tigerpyton (Python molurus) och nätpyton (P. Reticulatus), kan bli 6 m långa eller mer. Alla pytonormar är dock inte jättar. Den vanliga kungspyton (P. Regius) övergår sällan mer än 1,5 m. Nyfångade pytonormar väser ofta och anfaller. Deras stora, böjda tänder kan orsaka allvarliga bitsår, så försiktighet krävs vid hantering. Tigerpyton blir ofta snabbt tam. Nätpyton är ofta svårare att tämja, och vissa blir aldrig lätthanterade. Den mycket mindre kungspyton visar sällan någon benägenhet att bitas, och lever oftast upp till sitt smeknamn ”bollpyton”, då den rullar ihop sig till en boll då den blir störd. Andra vanliga arter i fångenskap inkluderar grön trädpyton (Chondrpython viridis), diamantpyton (Morelia spilotes) och afrikansk klippyton (P. Sebae).