Skäggagam

Skäggagam (Pogona vitticeps) håller utomlands sakta men säkert på att gå om leguanen som den vanligaste reptilen i fångenskap. Jämfört med leguanen blir skäggagamen ofta lätt tam, den är lätt att hantera, och den har en lämplig storlek för ett sällskapsdjur.

Då skäggagamen köps in är det alldeles för vanligt att den blivande djurägaren inte får tillräcklig information då det gäller utfodring och skötsel. Det kan sedan dröja många månader, ibland år, innan de negativa effekterna av felaktig skötsel visar sig. Följande information omfattar bara en liten översikt om skäggagamer och deras behov. Mer information går att läsa i ”The general care and maintenance of bearded dragons” av Philippe de Vosjoli. Boken bör gå att få tag i via välsorterade djuraffärer.

Skäggagamen har sitt ursprung i Australien och Nya Guinea. De är dagaktiva ödlor som lever i torra, klippiga halvöken-områden och i torra stäpplandskap. De är anpassade till att klättra mycket, både i buskar och klippor. De ”solbadar” på klippor och trädgrenar under morgon- och eftermiddagstimmarna. Som många andra ökenlevande djur tillbringas den varmaste tiden mitt på dagen i underjordiska hålor.

Skäggagamen är en omnivor (allätare). Ju äldre djuret blir desto större del av födan utgöres av vegetabilier. För att underlätta matsmältningsprocessen, och för att reglera kroppstemperaturen, solbadar djuren, och söker då nå platser med temperatur runt 35 grader. Djurens sociala rangordning avspeglar sig i hur framträdande (=soligt) deras solbadningsplats befinner sig.

En vuxen skäggagam blir ca 20-30 cm lång inklusive svans (vissa underarter upp till 50 cm). Livslängden i fångenskap uppges till mellan 4-10 år gamla. Sitt svenska namn har ödlan fått av att halsskinnet och sidan på huvudet har fjäll som avslutas i svarta taggiga ändar. När ödlan känner sig hotad spänner den upp sin hals med luft, varvid taggarna pekar rakt ut som ett svart skägg. Känner ödlan sig kraftigt hotad håller den dessutom munnen öppen för att förstärka det farliga intrycket.