Fågel Uppfostran Man hävdar ofta att en papegoja har en intelligens som motsvarar ett barn på mellan 2-5 år. Tänk hur besvärligt det skulle kunna vara att ha ett barn i denna ålder, som aldrig växer upp, och som är helt ouppfostrat. Precis lika besvärligt blir det att i det långa loppet umgås med en helt ouppfostrad papegoja. Tyvärr är detta fallet med flertalet sällskapsfåglar i Sverige idag, och detta är sannolikt orsaken till att många fågelägare med tiden tappar intresset för sin fågel. En papegoja som själv bestämmer att den vill ut och gå-flyga-klättra i omgivningen, som själv bestämmer att den ska sitta på axeln, blir snart odräglig för omgivningen. När den inte får lära sig var gränserna går så provar den sig fram. När den väl har lärt sig att bestämma allt själv, så kan vi som ägare sedan inte förvänta sig att fågeln snällt ska komma ut ur buren när vi vill, och snällt ska uppföra sig ordentligt i andra situationer.  Några grundregler är: Alla fåglar bör läras några grundregler, nämligen Upp – att kliva upp på handen; Ner – att kliva ner från handen; och Stanna – att stanna kvar på sittställning eller dylikt där fågeln placerats Fågeln ska kunna hanteras av samtliga familjemedlemmar, även om den kanske väljer ut en person som sin speciella favorit Fågeln bör inte slentrianmässigt få sitta på axeln, framför allt ska den inte själv bestämma när den vill sitta där. Bara en fågel som på kommandot Ner kliver ner från axeln bör över huvud taget tillåtas att sitta där Fågeln ska inte själv bestämma när den ska förflytta sig mellan olika ställen i hemmet. Du bör med kommandon hämta fågeln, sätta ner den på det nya stället, och med Stanna få den att stanna där  Allt detta kräver naturligtvis tid och tålamod. Träningen bör helst ske på ett neutralt område, dvs inte i närheten av buren eller klätterställningen, för att inte uppväcka revirkänslor hos fågeln. Träna korta stunder i taget, men träna ofta. Kom ihåg att alltid använda så kallad positiv förstärkning, dvs beröm fågeln när den gör rätt, och nonchalera den när den gör fel. Att reagera på ett felaktigt beteende med skrik eller ännu värre någon slags bestraffning, kan av fågeln märkligt nog ofta uppfattas som en belöning – alla reaktioner från ägaren kan för fågelns del vara en belöning i sig! Du ska alltså inte reagera när fågeln skriker, däremot ska du gärna småprata och berömma fågeln då den sitter tyst. Ofta tänker vi fågelägare inte på att det är vi som formar fågelns beteende. En papegoja har ingen aning om hur ett sällskapsdjur ska uppföra sig. Vi ägnar ofta mycket tid på att reagera när fågeln gör fel, och reagerar inte alls de kanske långa stunder när fågeln gör rätt. Med tiden lär sig fågeln hur den ska bete sig för att få en reaktion från sin ägare, dvs vi har förstärkt det felaktiga beteendet!